AFTONBLADET LÖRDAG 26 JULI 2025
Sverige sviker genom att tillåta den eritreanska kulturfestivalens propaganda
Den årliga eritreanska kulturfestivalen på Järvafältet har dragit igång. Intäkterna går till den eritreanska staten och 2023 väckte festivalen medial uppmärksamhet när regimkritiker i protest stormade festivalen. Sex personer dömdes i år till fängelse för upplopp. Det var våldsamt och svenska politiker mumlade någonting om mötes- och yttrandefrihet, medan Gunnar Strömmer sa att det är orimligt att Sverige ska dras in i andra länders konflikter. Men Strömmer är knappast först med att varken stå upp för svensk-eritreaner eller eritreanska demokratiska rättigheter.
I Bo Bjelfvenstams bok ”Eritrea, tre resor” (1978) skriver han bland annat om hur Dag Hammarskjöld 1953 fick ett telegram av eritreanska politiker som krävde att FN skulle skicka en undersökningskommission för att göra ett omedelbart ”ingripande mot de etiopiska övergreppen”. Enligt Bjelfvenstam besvarade Hammarskjöld inte telegrammet och “ignorerade fullständigt alla protester och klagomål från det eritreanska folket.”
1977 tryckte Eritreagruppen upp ett häfte: ”Segern är nära – Eritreas kamp mot kolonialism, kamp mot imperialism”, om vikten av engagemang i frågan och hur utvecklingen såg ut i kriget med Etiopien. De kritiserade också den svenska vänstern för passivitet och borgerlig massmedia för att sprida förvirring. Kanske har det synsättet överlevt fram till i dag och gör att politiker lägger skattepengar på att skydda en diktatur, liksom åtala och fängsla desperata frihetssökare?
En av arrangörerna till festivalen, Temesgen Essayas, sa i en intervju till nättidningen Nyhetsbyrån Järva att programbladet i år ser ut som vanligt. Det innebär att man bjuder in representanter från den eritreanska staten, vilket Essayas bekräftade i en intervju med SVT.
I samma inslag påpekar Kjetil Tronvoll, professor i freds- och konfliktstudier vid Oslo Nya Universitet, att festivalen 2023 bjöd in den eritreanska presidentens högra hand Yemane Gebreab.
I år kommer eritreansk, nationalistisk musik att dåna över Järvafältet igen. Om man lyssnar till denna musik från 90-talet och framåt är det exakt samma rytmiska trumslag som slår. Melodierna låter likadant, och när artisterna sjunger om sin kärlek till Eritrea, om soldater som offrats för den så kallade friheten, är det som om besökarna är i extas. Kvinnor ululerar och klistrar svenska sedlar på någons svettiga panna för att hen på dansat på ett inlevelsefullt sätt till musiken. Man belönas för att man på ett trovärdigt sätt visar att man älskar sitt land. Detta beteende finns överallt där dikaturkramande eritreaner befinner sig. Diktaturens armar sträcker sig efter alla platser där diasporan arbetar och bor, genom påhittade festivaler och indrivning av en sorts patriotisk skatt. Om man vill återvända hem, eller behöver hjälp från den eritreanska ambassaden, måste man alltså betala skatt till staten.
På hemmaplan arresterar den eritreanska staten oliktänkande, förminskar kulturyttranden och använder sig fortfarande, enligt Human Rights Watch, av en våldsam form av militärtjänstgöring som innebär att det inte finns en tidsram för när tjänstgöringen är slut. Vissa har tjänstgjort i decennier. Sverige är med och bidrar till detta. Inte bara genom att i tysthet låta festivalen äga rum, utan även genom att Systembolaget säljer det eritreanska statsägda ölmärket Asmara, som Kurdo Baksi skriver om i Expressen.
Det innebär att Systembolaget godkänner att svenskar bidrar till att diktaturstaten Eritrea kan fortsätta förtrycka eritreaner i och utanför Eritrea. Troligtvis kommer ölen att säljas inne på årets kulturfestival, vilket i sin tur innebär att den svenska staten bidrar till att upprätthålla diktaturen. Sverige försörjer på så vis de som frihetsberövat Dawit Isaak, samtidigt som svenska politiker menar att de arbetar för Isaak med tyst diplomati. Så när Strömmers säger att Sverige inte ska dras in i andra länders konflikter börjar det lukta illa.